200620021998199419901986198219781974197019651961195719511945

En del av texterna är i förkortad version. Hela texten finns i pdf-format på Arkiv-sidan.

2018

Nästa släktmöte äger rum den 7 juli 2018. Varmt välkomna!

********************

2014

Programmet under föregående släktmöte den 12 juli 2014:

PPROGRAMMET I KYRKAN (kl. 12):

Psalm

Välkomsthälsning

Ljuständning till orgelmusik

Tal av Marianne Tast

Kollektpsalm till förmån för blommorna på gravarna

Stråkkvartett

Blomsternedläggning vid gravarna

****************************************

PROGRAMMET VID GILLESTUGAN (kl. 13):

Nedervetil hornorkester

Anmälning: vuxna 20€, barn under 15 år 10€, barn under 3 år gratis; max 50€ per familj

Lunch och mingel

Programmet i festsalen inleddes med välkomsttal kl. 14

Årsmötesförhandlingar

Den s k ”släktkliniken” var öppen under programmets gång och där fick man hjälp med olika frågor som berörde släkten och släktboken

Allsång ”Gästerna samlas” på högsvenska och dialekt

Festtal av prof. Sven-Erik Hansén: Rötter och fötter – Röötre å föötre

Musik

Fotografering

********************

2010

Programmet under släktmötet i juli 2010

-13.00 Samling i Nedervetil kyrka. Tal av Nina Plogman, sång- och musikprogram. Uppvaktning vid släktgravarna efteråt.

-14.00 Lunch vid Gillestugan.

-15.00 Släktfest och årsmöte. Festtalare Karsten Slotte. Sång och musikprogram. Sambandet mellan storfurstinnan Maria Feodorovna och Murick? Fotografering.

2006

Släkten Slotte höll sitt femtonde släktmöte i Nedervetil lördagen den 8 juli 2006. Gästerna samlades vid Nedervetil kyrka och efter den traditionsenliga uppvaktningen vid släktgravarna hölls en stilla stund i kyrkan. Pamela Granskog, numera modersmålslärare i Helsingfors, talade under rubriken ”Att komma tillbaka” och för högklassiga musikinslag stod Milla Saarukka och kantorsfamiljen Granvik.

Efter kyrkogången bjöds de nästan 500 gästerna på köttsoppa vid Gillestugan, lunchen avnjöts till tonerna av Nedervetil Hornorkester. Huvudfesten inleddes med allsång och hälsningstal av släktföreningens ordförande Margita Lukkarinen. Avlidna släktmedlemmar hedrades med ljuständning och stämningsfull klarinettmusik av Milla Saarukka.

Som festtalare denna gång hade styrelsen lyckats engagera författaren Kjell Westö, vars mormorsfar Hugo Sandbacka föddes på Sandbacka i Nedervetil. Westös personliga och mångbottnade tal, ”Att sälja en gammal pinnsoffa fast man inte vill” eller”Den långa och krokiga vägen hit” handlade bland annat om vådan av att tackla och förvalta det österbottniska arvet. Den nybildade duon Kalle Sundman och Martin Ahlskog sjöng två humoristiska sånger innan föreningens viceordförande Jan-Erik Nygren presenterade föreningens hemsida, där man nu har tillgång till släktboken i elektronisk form. Släktboken uppdateras kontinuerligt och nya uppgifter kan lämnas till viceordföranden.

Försöket att delvis förnya konceptet för släktmötet syntes i en satsning på eget parallellt program för barnen under ledning av Nina Plogman.

Vid årsmötet återvaldes Margita Lukkarinen till ordförande i styrelsen Även de två övriga styrelserepresentanterna från Slottegrenen, Clas-Eirik Slotte och Annika Björklund, återvaldes. Sandbackagrenen representeras under den kommande verksamhetsperioden av Kaisa Karlström, Jan-Erik Nygren och Siv Brandt. Till ny styrelsemedlem från Tolvmansgrenen valdes Dick Björklind.

Efter årsmötet sjöngs ”Slumrande toner” unisont och sedan fanns tid för kaffe, fotografering och umgänge med gamla och nya bekantskaper inom släkten.

Klockan 18.00 inleddes kvällsprogrammet med hornmusik.Vi fick än en gång njuta av duon Kalle & Martin, samt av sång och pianomusik av Katja Slotte. Katja framförde en egen tonsättning av en dikt skriven av systern Nina Plogman.

Kvällen avslutades med dans till Nedervetil hornorkester

Tillbaka upp

2002

”Söndagen den 14 juli samlades släkten Slotte  till sitt fjortonde släktmöte. Mötet hölls som vanligt i Gillestugan efter en inledning i kyrkan på söndag morgon. I samband med högmässan uppvaktades även anfädernas gravar samt hjältegravarna. Ungefär 350 personer deltog, vilket är något färre än under de senaste årens Slottemöten.

Vädret var det bästa tänkbara och  i pauserna mellan programpunkterna konverserades det flitigt. Middagen, som bestod av köttsoppa och plommonkräm, hölls utomhus. I Gillestugan togs deltagarna emot av Nedervetil hornorkester och Ralf Sandbacka hälsade välkommen. Därefter följde allsång samt musikuppträdande av Marguerite Sandqvist-Granvik med familj. Vidar Palm reciterade Alexander Slottes dikt ”Vi svek du släktens värv”.

Festföredraget  hölls av stadsrådet Bror Hagström och hade rubriken ”Ett nederlag vänds till seger” och berörde det krigsskadestånd som Finland ålades att erlägga till Sovjetunionen, vilket uppgick till 300 miljoner dollar och vilken summa skulle erläggaxs i form av varor. Anledningen till valet av ämne var det faktum att det samma vecka som släktmötet hölls hade förflutit 50 år sedan skadeståndet fullgjorts. Talaren illustrerade ur olika synvinklar vilka möjligheter Finland hade att erlägga denna enorma summa och också vilken betydelse producerandet av krigsskadeståndsvarorna kom att ha för Finlands näringsliv. Krigsskadeståndet var nyckeln till industrialiseringen och det växande välståndet i Finland.

Bland mötesdeltagarna fanns såväl unga som gamla och vissa kom till och med så långt ifrån som ifrån USA.

Vid årsmötet valdes Margita Lukkarinen till ny ordförande i styrelsen för släkten Slotte. Övriga medlemmar blev från Anna Kajsas gren: Siv Brandt , Jan-Erik Nygren,   Margareta Rannisto, från C-J Slottes gren:  Clas-Eirik Slotte, Annika Björklund, Tolvmansgrenen: Katta Svenfelt. Suppleanter Hans-Erich Slotte, Ann-Mari Sundqvist och Mona Granlund.

Vid årsmötet diskuterades behovet av  en ny släktbok. Vid diskussionen höjdes röster såväl för som emot en ny släktbok. Styrelsen fick i uppdrag att avgöra om en ny släktbok skall utges.

Tillbaka upp

1998

Släktmötet inleddes traditionellt med kyrkogång. Predikan hölls av Lars-Henrik Höglund. Uppvaktning vid släktgravarna följde efter högmässan.

Vid festen på Gillestugan möttes gästerna som vanligt av musik med Nedervetil hornorkester. Den sk. Slotte-kören sjöng under Harry Kronqvists ledning. (Slotte-kören var en blandad kör som hade bildats i samband med uppförande av skådespelet om Alexander Slottes liv uppförd av Nedervetil Ungdomsförening). Birgitta Aurén  reciterade dikter bl.a. av Alexander Slotte  och Lars Huldén. Till Ralf Slotte som vistades  i Helsingfors för rehabilitering efter en olyckshändelse skickades en hälsningsadress.

Festföredrag: Jan-Erik Nygren som på ett överskådligt sätt redogjorde för släktens tidigaste historia. Det blev en lång vandring tillbaka i tiden som uppskattades av de närvarande, inte minst av de yngre släktingar som tog del av presentationen.

Eftersom ordförandeposten en längre tid innehafts av Sandbackagrenen ansåg flera medlemmar att det var tid för ett skifte. Därför lanserades Margita Lukkarinen som ordförandekandidat. Efter omröstning återvaldes Sandbacka. Det var  väl första gången i föreningens historia som man gått till omröstning om ordförandeposten. Övriga medlemmar i styrelsen blev Inger Palm, Margareta Rannisto, Jarl-Håkan Slotte, Clas-Eirik Slotte, Katta Björklund och Margita Lukkarinen.

Tillbaka upp

1994

I högmässan  predikade Lars-Henrik Höglund. Blommor nedlades traditionellt.

Bojen Huldén höll festföredraget om om professorn i fysik vid Tekniska  Högskolan i Helsingfors Karl-Fredrik Slotte, som presenterades kunnigt och utförligt i ord och bild.

I programmet medverkade bl.a. Nedervetil Damkör under Sigbritt Slottes ledning, På kvällen var det många släktmedlemmar som åsåg sångspelet om Alexander Slotte vid Hembygdsgården framfört av Nedervetil Ungdomsförening.

Till släktmötet 1994 utkom en komplettering till släktboken från 1982 som behandlade tiden 1983-1993. Även den redigerades av Jan-Erik Nygren. 

Vid styrelsens möte  1.6.1996 beslöts att flytta Alexanders Slottes porträtt från Gillestugan till Hembygdsgården. Likaså de fotografier som Unni Dale skänkt. Vid ett annat möte 16.3.1998 valdes viceordförande Ralf Sandbacka till ordinarie ordförande i stället för Ralf Slotte som på grund av ohälsa inte kunnat sköta sitt uppdrag.

Tillbaka upp

1990

Vid kyrkogången predikade Lars-Henrik Höglund.

Nytt för året var det emblem som nu prydde festmärkena och som hade komponerats av Bo och Mats Aurén.

Släktemblemet godkändes och antogs av styrelsen den 10 juni  1990.

Familjen Granvik, dvs. mamma Marguerite, pappa Håkan och barnen Joel och Viktoria uppträdde med sång och musik. Christina Lindström  reciterade dikter som hennes far, Valdemar Slotte hade skrivit.

Festföredrag: Sten-Olof Hansén över ämnet ”Förändring – hot eller möjlighet?” Han konstaterade att ordet kris med hjälp av två symboler vilka separat använda anger hot och möjlighet och han ansåg att detta sätt att se på vilken kris som helst är riktig. Varje förändringssituation är en krissituation, oberoende av om det sker på det personliga planet eller på det allmänna planet med ett större antal mänskor inblandade. Han betonade att örändringar är utveckling och för oss framåt. Också de stora omvälvningar som sker i världen idag bör ses som positiva. ( Här avses Sovjetunionens sammanbrott). Vi har all orsak att hoppas få se världsekonomin gå mot ett gyllene 90-tal. (Anm. Så litet anade man då)

Styrelsen: Ralf Slotte (ordf.) Ralf Sandbacka, Stig Brandt (Sandbackagrenen), Margareta Ahlskog, Clas-Eirik Slotte, Jarl-Håkan Slotte (Slottegrenen), och Magnus Helander (Tolvmansgrenen)

Tillbaka upp

1986

Vid högmässan offierade  Matts-Fredrik Pelo och Stefan Forsén. Vid Gillestugan hälsade hornorkestern som vanligt välkommen. De mest långväga gästerna kom från Kanada. Gillestugan var fylld till sista plats Holger Ahlskog uppträdde med sång likaså Brita Laakso och Birgitta Aurén reciterade dikter av Alexander Slotte, Ernst V. Knape och Jakob Tegengren.

Festföredraget hölls  fd. ambassadören i Ankara Ulf-Erik Slotte. Han berättade om livet i Turkiet, ett omväxlande och vackert land, som de flesta finländare har en något diffus bild av. Ett land som går mot ökad demokrati och Slotte berättade att det varit lätt att verka som finländare i Turkiet, turkarna upplever finländare som släktingar. Han avslutade med att sjunga en visa som han för övrigtockså sjungit ivd en avskedsfest som utrikesministern anordnade för honom innan han reste därifrån.

Lars Sandbacka skänkte 250 ex. av sin bok ”Alexander Slotte- slumrande toners skald” till försäljning. Inkomsterna går oavkortade till släktföreningen. 

Unni Dale har skänt två fotografier av Alexander Slotte  – ett av Alexander Slotte som 40-åring och ett annat från skaldens begravning. Beslöts att fotografierna skulle inramas och hängas upp på lämpligt ställe.
Tillbaka upp

1982

Efter högmässan i kyrkan samlades släktingarna  vid Gillestugan på Ervastbacken. Festen inleddes med avtäckningen av ett porträtt av Alexander Slotte som donerats av Lars Sandback. Den högtidliga stämningen kläddes i ord av Lars Sandbacka :”Nu har Alexander Slotte verkligen återvänt till sin kära hembygd” 

I sitt festföredrag betonade Max Slotte, nu bosatt i Göteborg, vikten av att blicka tillbaka och se till släktens härkomst. Han sade bl.a. ”Vi som sitter här idag råkar tillhöra en generation som lever i en värld full av förvirring och faror av en dignitet som aldrig tidigare funnits. Den stabilitet som, trots ofta förekommande ofärdstider, präglat vårt samhälle riskerar att försvinna. Släktens och familjernas betydelse hotas. I det moderna samhället knyts individerna ofta till andra intressegemenskaper än familjen och släkten. Vår etik och våra livsmönster hotas av kommersiellt betingade mönster. I och med att banden till det förflutna klipps av riskerar vi förlora våra rötter, vår identitet. Från sådana utgångspunkter blir det allt mera  angeläget att befästa vårt ursprung, att skapa möjligheter för våra efterkommande att uppleva fädernebygden på ett mera realistiskt och påtagligt sätt än att bara bläddra i släktboken”.  Han ansåg därför att ”det bör finnas möjlighet att skapa en levande miljö med släktgård, eller kalla det bygdegård, och kanske en by med stugor, som under sommaren kan hyras ut, bl.a. till dem som mist sin kontakt med sin fädernejord”.

Vid årsmötesförhandlingarna föreslog styrelsen – som en konsekvens av Tolvmansgrenens anslutning –  att styrelseplatserna skulle omfördelas så att Slottegrenen hade 3 platser, Sandbackagrenen 3 platser och Tolvmansgrenen 1 plats + en suppleantplats.

Styrelsen fick följande utseende: Ordförande: Ralf Slotte, samt Fritjof Gustafsson och Stig Brandt (Sandbackagrenen), Margareta Ahlskog, John Slotte och Bo Aurén (Slottegrenen) samt Helge Slotte Tolvmansgrenen.

Professor Lars Huldén nämde i sitt tack till mötet att han representerade en stor skara ingifta i släkten och att han uppskattar att släkttraditionen förs vidare genom dessa vart fjärde år återkommande möten. Till sist läste han en av sina dikter på munsaladialekt.

Tillbaka upp

1978

Så skedde också. Vid släktmötet 1978 upptogs Tolvmansgrenen som fullvärdig medlem av Slotte släktförening. Helge Slotte tackade på Tolvmansgrenens vägnar för inbjudan och konstaterade att Tolvmansgrenen gärna kommer med i gemenskapen.

Tolvmansgrenens representation i styrelsen fastslogs 1982 till en ordinarie och en suppleantplats.

(Anm: Tolvman var en äldre beteckning för nämndeman,  som i häradsrätten var tolv till antalet . ”Slotts-tolvmannen” kallades häradsnämndemannen Henrik Mickelsson Slotte, född 1782).

Ny släktbok

Som ett resultat av Tolvmansgrenens anslutning uppstod behovet av en ny släktbok. Styrelsen föreslog vid ett möte den 28 juni 1978 att en kommitté skulle tillsättas och man föreslog att Jan-Erik Nygren skulle åta sig uppdraget och fungera som ordförande för släktbokskommittén som  kom att bestå av Holger Ahlskog och Bertel Björkqvist. Kommittén uppmanades ha kontakt med Helge Slotte när det gällde Tolvmansgrenens släktträd. Bokens titel skulle bli ”Släkten Slotte”. Beslöts att ett sammandrag av prof. Huldéns föredrag om namnet Slotte skulle ingå i boken. Bo Aurén designade pärmbilden. Boken utkom till släktmötet 1982.

Tillbaka upp

1974

Tolvmansgrenen får en formell inbjudan.

Den 28 juli 1974 samlades släkten till sitt sjätte släktmöte.. Det inleddes traditionellt med kyrkogång där Vilhelm Slotte och Eigil Granvik officierade och Linda Lawast-Slotte sjöng solo. Vid Gillestugan hälsades gästerna välkomna av Nedervetil hornorkester som spelade välkomstmarscher under Ruben Cainbergs ledning. I programmet medverkade Karin Ahlskog med recitation av dikter av Viola Renvall och Nils Bolander, Kerstin Sandbacka läste novellen ”utan tolvmansstrumpor” och Marguerite Sandqvist-Granvik sjong solo till maken Håkan Granviks ackompanjemang. Festföredraget av Lars Sandbacka behandlade Alexander Slottes brevkorrespondens under studieåren och senasre år.

Vid årsmötet omvaldes Carl-Johan Sandbacka till ordförande. I stället för Runar Slotte som önskade avgå invaldes Ralf Slotte. Styrelsen kom att bestå av följande personer Sandbackagrenen: Fritiof Gustafsson, Ralf Slotte och Stig Brandt, Slottegrenen av: Johan Slotte, Anna-Lisa Hansén och Bo Aurén.

Vid släktmötet 1965 hade man beslutat vända sig till Tolvmansgrenen med en förfrågan om intresse att ansluta sig till Släktföreningen Slotte. Dock kom det att dröja ända till år 1974 innan följande steg kunde tas. Vid släktmötet 1974 nämnde Fritiof Slotte att Tolvmansgrenen inte var med trots att de deltog första gången 1945. Han önskade att en skrivelse  skulle skickas med förfrågan om intresse att ansluta sig till föreningen. Förslaget understöddes av Valdemar Brandt.

Till ett styrelsemöte den 7 mars 1976 hade styrelsen inkallat Fritiof Slotte och Valdemar Brandt som sakkännare i ärendet. Fritiof Slotte redogjorde vad som hänt från början och han menade att Tolvmansgrenen visat ringa intresse i starten och de övriga släktgrenarna igen var rädda att föreningen skulle bli för stor.

Styrelsen beslöt i enlighet med släktmötets beslut att inbjuda Tolvmansgrenen till en öppen diskussion om inträde i släktföreningen och följande skrivelse avsändes omgående:

”Vid senaste Slotte-släktförenings möte den 30/6 1974, gav mötet den nya styrelsen i uppdrag att sända en inbjudan till Tolvmansgrenen att ansluta sig till Släktföreningen Slotte. Styrelsen föreslår att medlemmar av nämnda släktgren diskuterar frågan och meddelar oss Eder åsikt, så att vi kan vidtaga nödiga åtgärder som stadgeändring och dyl. Orsakerna till att Tolvmansgrenen ej varit med är säkert många. Den nuvarande styrelsen var ej med från början och är ej bunden av tidigare diskussioner och beslut. Vi hoppas  och önskar att med denna skrivelse ett positivt samarbete fås till stånd, och slutmålet Tolvmansgrenens anslutning till den nuvarande Slotte-släktförening blir verklighet.”

Tillbaka upp

1970

Trots ett tidigare beslut om att släktmötet skulle äga rum 1969 blev det av någon anledning uppskjutet till 1970 och mötet ägde rum den 28 juni. Det inleddes som tidigare med kyrkogång. Kyrkoherde Hemming Kankkonen predikade. Därefter nedlades blommor på ”Borgarens” grav och vid Alexander Slottes grav av Anders Slotte resp. Gunnar Slotte. Sedan begav man sig till Gillestugan där det bjöds på hornmusik och kyrkkaffe. Innan programmet vidtog var det uppvaktning vid Slotte-bysten. Man sjöng unisont Plocka vill jag skogsviol.

Efter hornorkesterns uvertyr hälsade ordförande Carl-Johan Sandbacka välkommen. Margareta Saarinen läste dikter och Holger Ahlskog sjöng solo. ProfessorLars Huldén höll festtalet. Lars Huldén höll festtalet. Huldén redogjorde först för olika teorier som framförts om ursprunget till namnet samt om olika sägner runt platsen och namnet Slotte. Han konstaterade att namnet Slotte inte är ett  unikt namn. Det förekommer i Kronoby och har förekommit i Karleby (i Karleby i Ristrand by på den plats där staden Gamlakarleby grundades 1620). På längre geografiskt avstånd påträffar man namnet Slotte  eller liknande namnformer i Danmark och Nordtyskland. Och det var från det hållet som Huldén ansåg att namnet nått Nedervetil såsom ett färdigt bildat tillnamn. (Hela föredraget finns återgivet på annat ställe på hemsidan).

Under pausen serverades mat. Mötet fortsatte efter middagen med musik och årsmötesförhandlingar.

Tillbaka upp

1965

När styrelsen sammankom efter släktmötet 1961 blev resandet av en minnessten på Slotte det   första ärendet som behandlades. Valdemar Slotte berättade att man kunde få en lämplig sten för ändamålet från Murick vid vägskälet till Murick folkskola. (”Vägen” är den stig som ledde från landsvägen till Murick skola) ”Denna sten lär ha släpats med människokraft från Mastobacka och när den väl var på plats sjöngs ”Vår Gud är oss en väldig borg”.Vid ett styrelsemöte den 19.4. 1964 konstaterades minnesstenen vara på platsen på Slottsbacken. Carl-Johan Slotte fick i uppdrag att utforma stenen och att utarbeta den text som skulle stå  på den.Förslaget till text lydde: ”Släktföreningen reste stenen. Minnet mane kommande släktled till vördnad för fädernas gärning”.

Ännu i juli 1964 diskuterade styrelsen frågan om minnesstenen. Olika förslag hade framkommit och man beslöt att kommittén på ort och ställe skulle närmare besluta i frågan.

Vid släktmötet den 4 juli 1965 avtäcktes slutligen minnesstenen på Slotte.  Man samlades kl. 9 på söndag morgon  och kl. 9.15 inledde hornmusiken högtidligheten med en hymn, och så sjöngs psalmen ”Himlars rymd….” Avtäckningstalet hölls av Fritiof Slotte. Han sade bl.a. ” I högsommarens vackra och ljusa tid har vi samlats här för att hugfästa minnet av fädernas gärning i gången tid. Genom resandet av denna minnessten, har släktföreningen velat betyga sin tacksamhet och vördnad för de hänsovna generationerna, som brutit mark på såväl modernäringens som andra näringsgrenars, som på den andliga odlingens fält.  Den mänska som söker en förankring i fädernas uppbyggande gärning rotar sin verksamhet och tillvaro på beprövad och säker grund, då däremot den, som ej värdesätter gångna släktleds livsverk, eller förnekar värdet därav, bygger tillvaron på okänd och ofta därför på osäker grund”.

Efter att ha berört stamgårdens historia i kortade drag talade han om minnesstenens historia. När den sk. Nyvägen (nedanför kyrkan) byggdes under nödåren 1867-68 under ledning av häradsdomare C.J. Slotte lät han med mannakraft släpa stenen ca en km och placerade den som brolock över landsvägsdiket. Efter att stenen fåtts på sin plats sjöng karlarna Vår Gud är oss en väldig borg. Efter att staten låtit dika upp vägen ersattes stenen med brotrummor och Valdemar Slotte tog vara på stenen. Denna just 100-åriga sten har ansetts lämplig att resas på släktens fädernegård. Kopparplattan med inskriptionen har utformats av sonen till upptäckaren av stenen arkitekten Carl Johan Slotte.

Efter att ha förklarat minnesstenen invigd överlämnades den till slottsbornas och i synnerhet husbonden på släktgården Hans Slottes och hans efterkommandes vård och slutade: Ej må vi yvas eller förhäva oss över fädernas gärning, men må den manande minna oss om att samvetsgrant och plikttroget fullgöra vår livsgärning var vi än blivit ställda att verka”.Invigningshögtidligheten avslutades med ett par verser av samma psalm till hornorkester-ackompanjemang.

Efter invigningsfesten följde gudstjänst i kyrkan med uppvaktning vid Borgarens grav. Därefter flyttade man över till Gillestugan för själva huvudfesten där det till först bjöds på kyrkkaffe. Efter kaffet följde sedan uppvaktning vid Alexander Slottes byst. Festen inleddes traditionsenligt med hornmusik. Hannes Hagström hälsade välkommen. Christina Slotte reciterade en Slotte-dikt och Anita Slotte sjöng tre folkvisor till Max Slottes ackompanjemang.

Byte på ordförande posten

Släktföreningens ordförande Valdemar Slotte önskade på grund av ohälsa och hög ålder avgå. Till ny ordförande valdes enhälligt Carl-Johan Sandbacka. I styrelsen ingick Runar Slotte, Valdemar Brandt och Fredrik Tast från Sandbackagrenen, Olof  Ottosson Slotte,  Fredrik Björkqvist och Anders Slotte.

Ett av besluten vid årsmötet berörde  anslutningen av Tolvmansgrenen. Det beslöts att ”så framt det finns intresse från Tolvmanssläkten att bilda en egen sektion inom släktföreningen så beviljade årsmötet denna rätt”. Man var också beredd att göra nödiga stadgeändringar för bildandet av en sektion inom föreningen.

Från mötet skickades svarstelegram till Anna-Lisa Slotte-Dahle i Oslo, Hilma Söderström i  Esbo och Anni och Ingolf Björnstad i Handen, Sverige.

Tillbaka upp

1961

Följande släktmöte ägde rum den 9 juli 1961 på Gillestugan. Vid det förberedande styrelsemötet utsågs Gerda Björkqvist till chef för förplägnaden och styrelsen uttalade ett önskemål att köttsoppa skulle serveras. Carl-Johan Slotte fick i uppdrag att utarbeta ett festmärke på vilket bäraren kunde  skriva sitt namn. Christina Slotte valdes till chef för märkesförsäljningen. Festmärket som kostade 200 mk berättigade till kyrkkaffe.

”I strålande högsommarväder samlades medlemmarna av Slotte släktförening till fest i Nedervetil. Med flaggor i topp hälsades långväga gäster välkomna till sina fäders bygd, för att tillsammans med tjocka släkten samlas en dag kring allt det gemensamt som blodsbandet utgör. Man kände gemenskap med bygden även om flera generationer hade växlat sedan förfäderna utvandrade. Och det var släktingar från vitt skilda håll – från Amerika, Norge, Sverige och olika delar av vårt eget land. Man såg grånade män och kvinnor som sett mycket av livets prövningar. Man såg barn och ungdomar med livet och framtiden framför sig”.

I högmässan predikade kyrkoheden i Motala församling Vilhelm Slotte. Gudrun Gustafsson sjöng solo.  Blommor lades vid Borgarens grav liksom vid Hugo Sandbackas, C-J Slottes och Alexander Slottes gravar.

Fritiof Slottes föredrag handlade om ”Slotte-släkten från äldsta tider till våra dagar och det var smattrande applåder när föredragshållaren  bad ättlingar till olika släktgrenar stiga upp”.

Vid årsmötet omvaldes styrelsen från 1957 i sin helhet. Arkitekt Carl Johan Slotte fick i uppdrag att uppgöra förslag till en minnessten, som borde vara klar att avtäckas vid följande släktmöte.

Den första släktboken.

Samtidigt som man tog upp frågan om minnessten, dvs. 1961, gavs styrelsen i uppdrag att till nästa släktmöte låta utarbeta och utge en släktbok. Vid följande möte , i juli 1961, uppmanade styrelsen Fritiof Slotte att åta sig uppdraget att sammanställa släktboken, men han ansåg att frågan skulle få vila till nästa styrelsemöte för att han skulle ges möjlighet diskutera med experter och kunna tänka på  ”frågans  förverkligande”.

Det dröjde ända till våren 1964 innan frågan togs upp på nytt. Efter diskussion beslöt man vidtala lär. Erik Nygren att utarbeta släkthistoriken, som om möjligt skulle utges till släktmötet 1965. I juli samma år gjorde man upp avtalet med Erik Nygren och samtidigt godkände man den förmånligaste  tryckningsofferten som inkommit från Keskipohjanmaa.

I oktober 1964 diskuterade man de personuppgifter som skulle ingå i boken. Fotografierna skulle bekostas av vederbörande själva, förutom tre generationer efter Borgaren, vilka skulle bekostas av släktföreningen. Upplagan fastställdes till 500 ex. Dock hann inte boken komma ur tryck före släktmötet, utan den utkom först på hösten samma år, dvs. 1965.

Tillbaka upp

1957

Det tredje släktmötet den 28 juli 1957, som nu hölls för första gången  på Gillestugan. Dessförinnan hade släktmedlemmarna övervarit högmässan i Nedervetil kyrka med predikan av kyrkoherde i Maxmo, Eigil Granvik, och med solosång av Linda Lawast.

Vid huvudfesten hölls festföredraget av Valdemar Slotte som behandlade professor Karl Fredrik Slottes levnad och livsverk. I programmet medverkade Karin Ahlskog som reciterade Alexander Slottes dikter och fröken Linda Lawast sjöng solo. Däremellan fotograferades släkten generationsvis.

Fritiof Slotte ledde årsmötesförhandlingarna. Till ordförande återvaldes Valdemar Slotte. I styrelsen ingick från Sandbackagrenen: Ture Slotte, Hannes Hagström och Fredrik Tast. Från C-J Slottes gren Anders Slotte, Fritiof Slotte och Paul Björkqvist. Suppleanter blev Lise Lindeberg, Hugo Sandbacka och Otto Slotte d.ä.

Vid mötet gav man styrelsen i uppdrag att vidta nödiga åtgärder för  bildandet av en blomster- och minnesfond samt ytterligare behandla frågan om resande av en minnessten över de olika släktgrenarna. Därutöver fick styrelsen i uppdrag att vårda släktmedlemmars gravar som ingen håller i skick.

Tillbaka upp

1951

Släktmötet inleddes midsommaraftonen den 23  juni med samling och välkomstkaffe på Slotte.  ”Från när och fjärran anlände släktmedlemmar och många hjärtliga handslag växlades mellan dem som inte på många år sett varandra. Det var en gemenskapskänsla som besjälade alla deltagare. Hornmusiken spelade, ljumma sommarvindar satte liv i flaggorna, som var i topp, dagen till ära”. Klockan 16 var det  välkomstsamkväm. Interimsstyrelsens ordförande Fritiof Slotte höll hälsningstalet och inledde med att tala till de bortgångnas minne och fortsatte med att ge en karakteristik av släktens särdrag. Fru Lisa Slotte reciterade Bengt Nyströms dikt Till hemmet. Lär. Fredrik Tast kåserade  om olika personer inom släkten och läste avsnitt från deras egna efterlämnade papper. Anna-Lisa Hansén och Hjördis Tast sjöng duett.
Kl.17  inleddes mötesförhandlingarna med släktföreningens konstituerande möte. Till den nya föreningens första ordförande valdes predikant Valdemar Slotte, som var den äldsta manliga medlemmen i direkt nedstigande led från stamfadern, ”Slotts-borgaren”. Till medlemmar i styrelsen valdes från Anna Kajsas gren: Hannes Hagström, Thure Slotte och Fredrik Tast (sekr.), från C-J Slottes gren: Fritiof Slotte (viceordf.), Paul Björkqvist (kassör) och Anders Slotte samt suppleanter Hugo Sandbacka, Ida Mattsson och Otto Slotte.  De stadgar som uppgjorts av Fritiof Slotte genomgicks och godkändes. Ingenting nämns om någon representant för Tolvmansgrenen.
Klockan 18 var det middag och på kvällen bjöds på te och lemonad. De långväga gästerna sökte sig till sina barndsomhem eller tjocka släkten ”och det var många ljuva barndomsminnen som upplivades den kvällen”. Att bespisningen inte var någon småsak visar sammansättningen av förplägnadskommittén som bestod av Gunnar A:son Slotte som ordförande med ”alla slottsbor som medlemmar”.
Söndagsprogrammet inleddes med kyrkogång kl. 10, där såväl Valdemar Slotte som Eigil Granvik tillsammans förrättade liurgin. Därefter bjöds det på kyrkkaffe på Slotte och festen inleddes kl. 14 som tidigare med hornmusik, inledningstal av Valdemar Slotte, solosång av Gudrun Gustafsson,  deklamation av Lise Lindeberg, (Alexander Slotte: Vi svek du släktens arv) duettsång. Vid Ordet fritt ”uttalade kommerserådet Eliel Sandbacka att alla släktmedlemmar oberoende av titel eller grad skulle vara du med varandra, vilket förslag fick kraftigt understöd”. Avslutningstalet hölls av Hannes Hagström.

Tillbaka upp

1945

Det första släktmötet 1945. Släktföreningen bildas.

Lördagen den 30 juni 1945 samlades släkten till sitt första släktmöte på Slotte i Nedervetil.

I lokaltidningen Österbottningen skildras mötet på följande sätt:

Slotte-släkten har haft sitt första släktmöte, i fagraste högsommartid, på hemgården i Nedervetil, och 290 medlemmar från olika håll i landet Helsingfors, Tammerfors, Jyväskylä och Vasa hade anmält sig. På lördagen, den första dagen för mötet, samlades de anlända deltagarna jämte i staden bosatta till frukost i Parkrestaurangen kl. 11. Posttåget, som medförde ytterligare deltagare, råkade vara tre timmar försenat”.

Glada röster och förtjusta utrop och välkomnanden hördes från restaurangens veranda, när vi anlände dit. Mer eller mindre bekanta släktingar hälsade på varandra och var snart i livligt anspråk. Under frukosten i den svala och blomsterprydda restaurangen hälsade rådman Helge S l o t t e  släkten välkommen, och gladde sig över att så många kunnat möta upp. Han betonade vikten av att under denna tid av krig och splittring människor förenade av släktens band samlas  och håller samman. –På morgonen hade några regnmoln dykt upp, men de sopades snart undan av en frisk västan – och säkerligen också av Slottarnas solskenslynne.

Efter den goda frukosten begav man sig till Standard busstation, därifrån bussar från kl. 13.30 med några minuters mellantid avgick till Nedervetil.   Färden förkortades med gemytligt samspråk och Slotte-visor. När vår buss svängde av upp på  Slottebacken stämde man upp Gästerna samlas och alltjämt sjungande steg man ur och trädde in på hemgårdens gårdsplan, flaggprydd och med äreportar av girlander, och välkomnades hjärtligt av värdfolket och i Nedervetil bosatta släktmedlemmar. Gästerna vandrade omkring på gårdsplanen under blommande rönn och syren eller besåg hemgården med dess många kära minnen från svunnen tid. Nedervetil hornorkester under lärare E. Nygrens ledning spelade folkmelodier dagen lång. Läskande kall saft bjöds de törstande och om en stund serverades kaffe med hembakt bröd.

Man dröjde med dagens egentliga program i avvaktan på de försenade medlemmarna. Och medan vi bänkade oss ute på planen i skuggan av syrenerna hörde vi att bland dem även befann sig en medlem från främmande land, nämligen författaren Alexander Slottes dotter , fru Anna-Lisa Dale, som tillsammans med sin lilla flicka anträtt den långa och mödosamma färden från Norge för att efter långa och tunga års frånvaro återse släkt och hembygd. Inte under att mångas ögon tårades vid denna underrättelse. Alla nu församlade deltagare uppgick till cirka 340 personer.

Programmet inleddes med ett par verser ur den vackra sommarpsalmen Den blomstertid nu kommer och Slotte-visan Gästerna samlas under ledning av läare Fredrik Tast, varefter den unga folkskolläraren Lars Slotte hälsade sin släkt välkommen i ett inspirerat och högstämt tal. Härefter stämde man upp Ty lysa de stjärnor och tonerna bars vidare av vinden i de höga björkarnas och rönnarnas kronor. Fru Marta Forsström, f. Slotte, deklamerade med djup känsla den stolta dikten Vihus med klang av stål och fornnordisk styrka. Återigen följde ett par Slotte-visor, Visa i främmande land och  I vårens skära dag. Kapten Fritiof Slotte gav i sin släkthistorik, förtydligad med en ”släkttavla” som uppspikades bakom talarpodiet, en intressant och belysande skildring av släktens öden från tidigaste tid och med många humoristiska inlägg här och var. Efter denna inblick  i flydda tider sjöngs Men liljorna de växa upp om våren. Varpå en kort paus följde.

Med den vemodsfulla och ljuva Plocka vill jag skogsviol inleddes programmets andra del och så följde förhandlingarna.” Den inofficiella kommitté som under våren diskuterat behovet av en släktförening och hade beslutat överlämna avgörandet till släktmötet. Beslutet blev snabbt fattat: en släktförening skulle bildas. Följande fråga gällde naturligt nog vem som skulle höra till föreningen. Under debatten som följde föreslog Hugo Sandbacka att man skulle utgå från den sk. ”Slotts-borgaren” – dvs. Johan Eriksson Hauki som hade kommit som måg till Slotte. Anna Lisa Dale, dotter till författaren Alexander Slotte, ansåg att representanter från olika grenar av släkten bör ordna denna fråga ”vid släktföreningens realiserande”. Anders Hagström understödde Sandbacka.

(Anm: Borgare är ursprungligen benämning på en stadsbo som vunnit burskap – dvs. fått rätt att bedriva handel eller hantverk. är mot denna bakgrund som man ska se beteckningen ”Slotts-borgare”. Senare, från mitten av 1800-talet, när näringsfrihet införts och vem som helst fick bedriva handel, blev borgare beteckning för personer ur städernas besuttna medelklass, i motsats till adeln, bönderna och kroppsarbetarna. ”Borgare” uttalas på Karlebydialekt med hårt g-ljud, som i gata. )

Det finns ingen paragraf i protokollet som anger vem som skulle höra till föreningen, även om det kommer fram vid till sättningen av kommittén för ”föreningens realiserande”, som det heter. Medlemmarna i denna kommitté som skulle representera olika släktgrenar var

a) Carl Johan Slottes släktgren: Fritiof Slotte, Fredrik Slotte, Volmar Slotte, Gunnar Slotte (Murick) samt fru Martha Forsström

b) Anna Kajsa Sandbackas släktgren: Fride Slotte, Hannes Hagström, Hugo Sandbacka och Fredrik Tast

c) Tolvmans-släktgrenen fick endast förbindelserepresentant till de båda andra släktgrenarna, nämligen häradshövding Helge Slotte.

Därmed var det klart att Hugo Sandbackas förslag var det som kom att bli beslut.

Efter att  man gjort beslut om att grunda föreningens slog man fast föreningens uppgift:

Föreningens uppgift skall vara att sammanhålla den stora och kringspridda släkten. Den skall vara ett organ för släktens sammanfogande till en stark enhet, och skall den medelst föranstaltande av möten och sammankomster sammanföra dess olika grenar och medlemmar till för varandra ömsesidig nytta och glädje i broderlig-sällskaplig krets”.

Det var i sanning ingen anspråkslös uppgift som man påtog sig i och med bildandet av släktföreningen.

Tillbaka upp

0 Responses to “Släktmöten”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s




Släktboken

Ladda ner släktboken i pdf

Släktboken är skyddad med lösenord som alla släktmedlemmar kan få. Mera info på släktbokssidan.

Uppdatera dina uppgifter här.

Fotografier

Biografier

Kontakt


Ordförande: Nina Plogman


Styrelsemedlemmar:

Jessica Lindfelt (webbansvarig)

Siv Saarukka

Sixten Slotte

Jan-Erik Nygren

Mårten Hagström

Lina Siekkinen

Björn Kjerulf


Suppleanter:

Christoffer Slotte

André Forsström

Henrik Wiik


Ansvariga för webbsidan:

Jessica Lindfelt

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Gör sällskap med 34 andra följare


%d bloggare gillar detta: